Love is all you need - kapitel 4

Tidigare; 
Niall's perspektiv; 

Hon tog på sig skorna och rättade till tröjan. Hon var så fin, helt perfekt! 
''Oh, i forgot..'' Sa Irene och tog av sig min tröja. ''Here, and thank you'' 
''Your welcome..and Irene..you are beautiful.'' Sa jag och log lite smått. 
''Hihi, so are you!'' Sa Irene och pussade mig på kinden. 
Hon öppnade dörren och log mot mig innan hon stängde dörren efter sig. 
Kan man känna så här efter bara 2 dagar, är jag kär? 
 
------------------------------------------------------------------
''Hallåååå!'' Ropade jag och stängde igen dörren efter mig. 
''IRENE!'' Ropade Ella och Fia och kom springandes mot mig. 
''Hur är det? Och hur var det att sova över hos dom? Och hur gick det med Niall?'' Frågade Fia nyfiket och jag bara skratta. 
''Jag mår bra, dom var jätte snälla och vad menar du med Niall?'' 
''Nää, men du vet..'' Sa Fia och Ella avbröt henne. 
''Men hallå..Niall gillar dig!'' 
Jag skrattade till och skakade på huvudet. 
''Nej, det är gör han inte!'' 
''Men är du trög eller? Man ser det på han, på det sättet han kollar på dig, när någon nämner ditt namn blir han generad, när han ser dig blir han nervös, när du pratar fnittrar han..behöver jag säga mer?'' Sa Ella. 
''Jag måste gå!'' Sa jag och vände mig om för att gå ut. 
''Vart ska du?'' Sa Fia och ryckte tag i min hand. 
''Ut, jag måste ut!'' Sa jag och ryckte mig loss och sprang ut. 

Jag sprang, jag sprang så jag nästan inte kunde känna att mina fötter var på marken. Mina tankar var som frysta, jag kunde inte tänka..det var bara helt stilla. 
Tillslut visste jag inte vart jag var, jag hade bara fokus på att komma så långt bort jag kunde. 
Jag satte mig ner på en bänk och kollade ut på vattnet. Nu började tankarna åka runt i huvudet. 
Varför skulle just han gilla mig? Är jag ens värd detta? Egentligen gillade jag han, men jag hade bara känt han i några dagar. Tänk om hela mitt liv skulle förändras..
Jag drog upp min armar i luften och solen lyste starkt på mina ärr. Ingen visste om att jag hade ärr på mina armar, inte ens Fia och Ella. 
Jag började skära mig för 5 månader sen. Det var helt enkelt ett sett för mig att få ur mina känslor och smärtor som jag hade inom mig. Jag hade rätt jobbig barndom, mycket runt om mig förstördes..inget som jag helst ville tänka på just nu. 
*BIZZ BIZZ* 
Min mobil började vibrera och jag kollade på skärmen, det var Niall som ringde. 
Jag klickade och stängde av vibrationen, jag orkade inte prata med någon just nu..jag ville bara vara för mig själv ett tag. 

Niall's perspektiv: 

Fia och Ella hade gått till vårat hotell för att se om Irene var här, men det var hon ju inte
''Hey guys, are Irene here?'' Sa Fia och jag skakade på huvudet. 
''Have something happen'd?'' Sa jag och Liam samtidigt. 
''We just spoked and then she said she had to go out..and she just disappeared.'' Sa Ella chockat och resten av killarna kom till dörren. 
''What are you talking about?'' Frågade Harry nyfiket och Ella berättade allt igen. 
''But have you called her?'' Sa Zayn och Fia nickade. 
''Yeah, but she hang up on me.'' 
''I can call her!'' Sa jag och letade upp hennes nummer i telefonen. 
Alla blev tysta och jag skakade på huvudet - ''She hang up on me 2'' 
Nu var jag riktigt orolig, tänk om hon är ute någonstans och är ledsen..eller att hon inte mår bra. Just nu ville jag bara hitta henne och krama om henne. Och säga att allting är okej, så länge hon är med mig. 

Irene's perspektiv: 

Jag tog upp min mobil och såg att jag hade 20 missade samtal, Niall hade ringt 10 gånger och resten var från Liam, Zayn, Harry och Louis. Men Ella och Fia hade inte ringt igen, dom kanske var hos killarna. 
Min mobil började ringa igen och den här gången svarade jag. 
''Hallå!'' Sa jag med en hes röst. 
''Irene?'' Jag hörde att det var Niall och jag log. 
''Hey'' Sa jag skakigt. 
''Were are you?'' 
''I..I don't know'' Sa jag och hörde att min röst spräcktes..det gick inte så bra att hålla inne tårarna. 
''Irene, please think and say were you are..I can pick you up'' 
''You know were the sea is? I'm sitting here..there the boats are.'' 
''Oh, wait there..i'm on my way!'' Sa Niall och klickade mig. 
Jag la mitt huvud i mina händer och började gråta igen..varför skulle jag vara så svag..varför just idag? 

''IRENE!'' Hörde jag en röst bakom mig ropa, jag kollade upp och möttes av två ljusblåa ögon som kollade oroligt på mig. 
''How are you?'' Sa Niall och satte sig bredvig mig. 
Jag drog upp mina knän och satte mina händer i ansiktet. 
''I'm fine'' Sa jag och det lät inte alls sant..och det visste han. 
''No your not!'' 
Jag snyftade till och några tårar började rinna ner för min kind, Niall drog mig in i en kram och jag vilade mitt huvud mot hans bröst. 
Han torkade bort några tårar ifrån min kind och pussade mig på huvudet. 
''Niall?'' Sa jag och rös till
''What is it sweetie?'' 
''I'm not sure you feel the same but..I kind of like you..even if we just have been friend for a few days..and.'' Niall tog sin hand för din mun. 
''Irene, I really like you..and i feel the same..do you want to be my girlfriend?'' 
Mitt hjärta stannade för en stund och jag satt som fast frusen. 
''Yeah..i'd love to!'' Sa jag och vi möttes i en kyss som var helt underbar. 



Kommentarer
Anonym

åh va bra!

2013-05-17 @ 16:13:44


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0